Jag fann, eller återfann kanske passar bättre, kärleken för syende och skapande i allmänhet när jag fick barn. Jag har frälsts som liten flicka genom bl.a. syslöjden i skolan, men aldrig kommit igång med självman kreativitet. Det var nog för att det inte erbjöds i hemmet och inte var särskilt tillgängligt. Men så blev jag mamma och redan som gravid med första barnet fick jag en överväldigande lust att sy filtar, kläder och nallar åt det lilla liv som grodde i mig. Jag köpte en symaskin, mönstertidningar och tygstumpar på REA och lärde mig en massa saker som jag aldrig vetat tidigare. Senare fortsatte jag med att sticka, virka och till och med knyppla. Idag är passionen för kreativt skapande med tyg inte bara etablerad i mitt liv, det är min stora passion. Jag syr och stickar något varje dag och inget får mig på så gott humör som att beställa nya tyger.
Köphysteri
När man får en liten så kan man skapa mycket själv, dock inte allt. Jag fick mitt första barnbarn här för leden och det slog mig hur mycket som förändrats på de knappa 30 år som gått sedan jag fick mitt första barn. Prylhetsen är bortom all sans! Min dotter hade en lång lista på saker som den lille ”måste” ha. Jag undrar jag… Visst måste man köpa en barnsäng, en vagn och en bilstol, men mycket annat kan man fixa själv. Babygym till exempel! Det är en ganska enkel grej att knåpa ihop för en entusiastisk mormor. Min dotter tycker dock om att få ge nya grejer till sin lilla, efter ett liv av att alltid ha fått bära grejer ”som mamma sytt”. Förståeligt (men synd).