Nu känner jag att det här har gått för långt. För er som inte vet vad jag talar om så kan jag avslöja att min lampa som sitter på fasaden gått sönder för ca tre veckor sedan och nu ramlar jag nästan varje gång jag ska går upp för trappan om kvällarna. När det är mörkt ute så ser jag verkligen ingenting då denna sida av huset är bläckmörk och inte en lampa finns i närheten. Jag har skjutit upp detta gång på gång utan att egentligen ta tag i problemet, hur svårt ska det vara liksom? Nu på midsommar kände jag att det fick vara nog, bristningsgränsen var nådd för länge sedan och frustrationen var bortom all räddning. Den tidigare lampan använde 230 volt så jag tänkte att en led strålkastare med samma volt skulle nog passa bra. Om du inte redan lagt märke till det vid detta laget så vet du det definitivt nu, att jag inte har någon som helst kunskap om el och elektricitet.
Killen ”fyndade” en ljusramp
Naturligtvis skulle inte min kära kille gå lottlös från denna shoppingrunda på midsommardagen. Han lade märke till att jag handlade en ny strålkastare till fasaden och började givetvis tjata om att en ljusramp led skulle vara välbehövligt till fordonet. Jag känner mig på strålande humör vilket troligtvis inte gynnade min plånbok denna dag. Efter några om och men så gav jag till slut med mig, jag gillar inte orättvisor och därför fick han sin ”jädra” ljusramp. En positiv sak är att han definitivt inte kommer att sura en dag som denna, men jag kommer troligtvis inte att bli prioriterad när det är dags att montera rampen på bilen. Det finns en baksida med allt i livet som man brukar säga, glad midsommar på er!